Nu brinner eldarna i natten
Ljuset har återvänt igen
Bland raketerna och skratten
kysser kvinnorna sina män
Jag öppnar fönstret ut mot parken
och låter röken välla in
Det är rätt långt ner till marken
längre än någonsin
All denna väntan
efter ännu en vår
Tid tär på minnet
men det känns som igår
-Vart tog du vägen sen?
-Jag gick hem till mej
-Är det nån jag känner igen?
-Han är en vän till dej
-Du lät honom stanna kvar?
-Han var där när jag kom
-Så var är lyckans dar?
-Vänd dej inte om
Det växer rosor upp ur stenen
Det är vårt blod som växer där
Två skott och allting är förändrat
det kunde inte hända här
Vi gick en sista gång tillsammans
Vi visste att allt var förbi
Du sa att du kände dej så gammal
jag kände bara apati
Jag satt uppe sen
och läste dina brev
Visste du nånsin
till vem du skrev?
