Hala in din dröm som en väderbalong,
eller klipp linan,
låt den gå.
Fjordens vatten är så djupt och klart,
gårdarna klättrar på det gröna
upp mot det blå
Hon har Atlanten svallande i sin blick.
Och stormfågeln glider snabbt över vågornas skum.
Den väver hennes framtid och den tid som gick.
Nu väntar du i hennes rum.
Du har rest flera dagar, flera nätter över berg.
Din bild av henne har plötsligt ändrat färg.
Hon var en möjlighet bland många.
Nu är hon enda vägen ut.
Hala in din längtan som en drake över en strand,
eller släpp den,
låt den gå.
Nere vid sågen, vid forsen en brandgul flämtning i natt;
markens skälvning,
röken vit och grå.
Hon har flyttat fram sitt knä och krossat glaset i akvariet.
Nu forsar vattnet ut på stadens golv.
Hon är som en läkare som ger besked om vad hon sett.
Du har ett halvår kvar, Klockan är 5 i 12.
Vad vill du behålla, vad av det här vill du ha kvar.
Vad kan du lämna av allt du har
Hon var en möljighet bland många,
nu är hon enda vägen ut.
Ledan äter livets lust, som rost och ärg och sand,
som driver och begraver dom vita ben
som är allt som är kvar
av dom drömmar som du stängde in
i ett hem för längesen.
Vad vill du behålla, vad av det här vill du ha kvar,
vad kan du lämna av allt du har.
Vad vill du behålla, vad av det här vill du ha kvar,
vad kan du lämna av allt du har.
Hon var en möjlighet bland många.
Nu är hon enda vägen ut.
