Ah, morgonen viskar
och vindarna piskar
Jag vill ut på vägen igen
Den här gamla bilen
som ätit alla milen
är som en kär, kär vän
Jag måste ut innan jag kvävs
av det trygga liv som levs
Jag träffade en gammal älskling igår
Hon sa: Kom så ger vi oss av härifrån!
Man försöker så länge
man kan och man tänker:
Bäst att hitta sin plats här till sist
Och dagarna går
och blir till år
och man lever med minnen av allt man mist
Vänner och kvinnor man mött
En och annan som har dött
Man bygger in sej under pansar och skal
och brottas med vånda och kval
Ingen plats här längre för såna som vi
Det är andra som har tagit över
Vi har hjärtat kvar i en helt annan tid
och vad vi har är det ingen som behöver
Så låt dom bygga sitt torn
upp till himmelens höjd
Låt dom dyrka sin gyllene kalv
Dom säjer att flykten aldrig
kan göra en människa nöjd
men vem som helst vill till land
innan forsens fall
Så släng in din packning
och sätt dej här brevid
allt jag vill är att få
känna mej fri!
Ute på vägen igen
Ute på vägen igen
Jag har smakat på succén
jag har smakt på fiaskot
och på allt det andra som är dött som grus
Jag har supit på hotell
och jag har vandrat som ett helgon
med stav i handen in i Guds hus
Jag har växlat ringar i hopp och tro
och sökt en plats där jag kunnat få ro
Jag är varken gangster eller patriot
bara en lätt åldrad romantisk idiot
Ingen plats här längre för såna som vi
Dom ger oss repet och en vink med handen
Man jag är fri ännu och full av liv
och jag kan inte klippa dom här banden
Så låt dom bygga sitt torn...
Vi stannade vid stranden
där vi kysste havet
en gång när vi var vilda som få
och vi sa: När allt kommer omkring
har ingenting hänt
Det lever i oss lika starkt
nu som då
