Jag gick därute
på tippen
och leta efter
hjärtat mitt
Jag hade släng
det i sopnedkastet
jag hade
äntligen velat
bli kvitt
Men nu ville jag
ha det tillbaka
om inte annat
för att höra
det slå
Jag sakna slagen
där under huden
Så därför gick
jag där bland
soporna ändå
Det var kväll
det var skymning
och vinter
men jag hade en
lampa med
så jag lös på
julens hyacinter
som låg slängda
där strax breve
Herre Gud! vad skit
och vad avfall
Hur skulle jag
kunna hitta
min pump?
Här låg jul-
och nyårs alla
attiraljer
slängda i en
enda klump
Jag trava
omkring där
i mörkret och
leta mej våt
av svett
Bland flaskor
och fimpar och
saker som jag
aldrig någonsin
sett
Mitt i skiten
sågs en eld
som brann
Jag rev och slet
mej framåt
Både nyfiken
och rädd
Vem värmde sina
händer där i kvällen
vid en eld på
sopornas bädd?
Hon satt stilla
tyst och kurad
klädd i lumpor
trasor och skrot
Men hon log
och sa:
Kom och värm dej
och jag sa:
Inte mej emot
Jag släckte lampan
tände en cigg
på lågorna
Det var så skönt
att sitta där
att jag höll inne
med frågorna
Och när hon
försiktigt
tog min hand
såg jag att
det var mitt
eget hjärta som
brann
Jag rusa upp
och började
stampa
Hon skrek: Sluta!
Låt elden va kvar
Jag föll omkull
Bränd och sotad
om foten
Jag sa: Det är
det enda hjärta
jag har
Hon lät mej
ligga
och blåste
så att glöden
slog lågor igen
Allt högre
flammade elden
Jag sa: Vad gör du
med askan sen?
Det blir ingen aska
sa hon, på länge än
Ditt hjärta brinner
för mej
för jag är din vän
Det jag hittar
här på tippen
det är mitt
Och jag då? sa jag
Hon sa: Du får mitt
