Hon steg på jumbon och flög sin väg New York, USA
och höstens sekunder tickade bort.
En dag kom ett brev där hon sa:
Jag dricker bourbon i Edisons bar på Forty Seventh Street
och allt jag kan säga är Herre min Gud!
Alltgår så fort här och allt är så stort här och det är precis som ett dårhus ibland.
I dig ya man gå inte vilse.
Det hade jag redan gjort så gott som.
Åter ensam och rädd i min stad satt jag och sippa min rom.
Gryningens ljus har du stulit från mig förbannade land i väst
och inte nog med det USA.
Nu har du tagit den som jag levde med, nu är borta och jag varnar dig
Sänd henne hem till mig välbehållen.
Jag har sett dina cowboys och hört dina skott dödande bly.
Jag har läst dina böcker och druckit din Coke.
Jag har lockats och velat fly.
Ja, det fanns en tid då jag trodde på vad du gjorde vad du sa.
Men sen jag sett vem du är föraktar jag dig.
Du går under nu. Du faller sönder nu.
Jag sörjer dig inte ändå sitter jag här i dina blåa jeans.
Jag varnar dig var rädd om min vän.
