Blå gardiner vajar över himlen i natt
Rymden flämtar som om den vore besatt
Vart sjunde år kan man se det
Vart sjunde år läggs nyckeln i min hand
Jag öppnar dörren till Östra Svealand
Vi satt i stugan, det brann i spisen
radion var på
En liten familj
där det heliga talet var två
Min syster och jag stimmade
till farsan höjde sin hand
och sa: Tyst nu är det vi
nu är det Östra Sveland
Uppe På Himlaberget där stod ett
utkikstorn
Det högsta berget på den här sidan bron
Vi gick upp dit med våra flickor
och såg hur skogarna och fjärdarna
försvann
långt därute i Östra Svealand
Borrarna skräller ner i Månskensberget
Marken skälver när salvorna går
Det är nytt folk som kommer hit nu
snart finns ingenting kvar
av allt vi hade, allt som var vårt
det är snart bara flydda år
Minns du vad du kände då?
Minns du vem du var?
Det är en lång väg från Saltsjö-Boo
till Sergels Torg
Det är en lång väg från kärlek och glädje
till saknad och sorg
Det är en lång väg från första dagen
tills du befrias från alla band
Långt under stjärnorna
ligger Östra Svealand
Dags nu att följa rösten
som ropar: Kom!
Dags att lämna det som varit
och inte vända sej om
Aurora Borealis ser man bara
nån gång ibland
här i Östra Svealand
