Jag ser ett leende hos en annan
Och jag saknar det hos dej
Och nåt går sönder, nånting brister i mej
Och jag vill skrika NEJ
Jag kan inte leka den här sorgliga leken längre
Vi går bara runt runt, du och jag
Och cirklarna blir allt trängre
Men jag vet
Och du vet det lika väl
Att det inte längre gäller
Om vi ska eller inte
Det är bara en fråga om när
Det är inte mycket som förvånar mej längre
men jag hade ändå hoppats på
Att vi efter alla dessa år
Skulle känna varann bättre än så
Men också du har svalt myten
Vet du vem du älskar då?
Hur jag har haft det, hur jag känner det idag
Är det nåt du inte vill förstå
Men jag vet...
Du säjer att jag inte nöjer mej
med nåt annat än det jag inte kan få
Famnen och hamnen
Älskarinnan och modern
Men det där tror jag bara är ord
Och ord har vi redan så det räcker
Kanske inget är vad det tas för
Allt är drömmar, myt och mystik
Och om det inte vore så
Så skulle mänskan ligga lik
Men varför ska vi jagas från plats till plats
Mot bättre dar
Varför ska jag lida av hunger
När jag vill nöja mej med vad jag har
