Vers:
Den här natten är varm nog
att få kläderna att klibba
varm nog att få hjärtan att vandra
Katterna kliver runt borden, en norsk kvinna
under lampan där säjer: Francis Bacon
var inte som de andra
Som vi eller dom?
Vi satt här en gång
du och jag vid det här bordet
och såg på varandra
Vers:
Se den unga flickan där, hon skrattar
hon är kär i den där pojken där, snart
ger dom sej av ner till byn
Där discot dunkar, men vid tolv samlas alla
vid kapellet och vänder blickarna
mot stjärnan i skyn
Det är fest ikväll
för en kärleksrebell
som gav den döde livet åter
och den blinde hans syn
Ref:
Cikadorna gnisslar, månen är ny
I det svarta havet dallrar en väg av silverblänk
Lika utbränd som Querry
i Graham Greenes roman
men den här natten kunde ändå va av
himlen sänd
Vers:
Vi förlorade varann, kan vi hitta varann?
Ensamma mödrar dricker vin här och
glömmer vardan för en hand
på brunbränt lår, en pojke i basketkeps drar
i en arm: nu vill hon stanna hos ännu en man
En popstjärne-idiot
på sina hundra Sea Ray-fot
backar in och ut ur hamnen
kan inte komma i land
Ref:
Rädda oss från kärleken
fräls oss från oss själva
Ta en slang och släck snabbt ut
det som dåren i dej tänt
Kärleken är fuskad, såld, förvandlad till ett spel
Svårt att tro idag att den skulle va av
himlen sänd
Ett år har gått, det här hjulet har krängt
sej runt igen i den kosmiska cykeln
Den här natten är den längsta
ur den föds ännu en dröm
om livet och den omöjliga lyckan
Vad en människa ger det är vad hon får
under den tid hon har här på Jorden
Det är en kamp varje dag
men just den här dan
samlas vi runt dom dukade borden
Vers2:
Långt upp i norr, långt härifrån
faller snön i natten och stjärnan
lyser så starkt där bortåt Samarkand
I vardagsrummens värme efter familjerna
och barnen och en nyfödd sover
på en farfars arm
Nu är shoppingen över och maten har lagt sej
och klapparna delats ut och tomten
gått för att komma tillbaks först nästa år igen
Så kanske friden och tanken
får fylla rummen ett tag
Kanske fienden ser i sin fiende en vän
Kanske stillar all strid
bara för en stund i den långa hamnen
Och blickarna faller på den gamle i stolen
och ser att barnet han håller i famnen
är av himlen sänt
Ref2:
Två bittra starka droppar som svider sej kvar
Kan dom blandas nu i det
väldiga vattnet
Jag saknar ditt leende, din vassa tunga här
där klockorna ringer i
den varma natten
Vi sa aldrig orden, dom där orden vi kände
vi sa allt annat, inga sa allting
så vackert som vi
Dom som säjer det bäst
säjer ingenting till slut
Dom orden går bort sej i ordens magi
Ref3:
Men det har hänt att jag känt
flera gånger än en
att du måste ha varit till mej
av himlen sänd
