Det fanns en tid i början, då vi dansade, jag och du
Då vi ömt höll om varann, inte krampaktigt som nu
Då jag var fri att springa, fast ändå stod jag kvar
Och vi var mycket visare, vi hade alla svar
Nu känner vi oss plundrade, på nåt vi aldrig haft
I en husvagn av krom och plast, där vi sitter fast
Vägen , vägen låter oss längta
Men den far oss förbi, medan vi står och väntar
Vägen , vägen låter oss längta
Men den far oss förbi, medan vi står och väntar
Vi köpte denna husvagn, för våra sista droppar hopp
Vi for utan att veta vart, bara att vi måste bort
Vi skulle söka oss ett bättre liv, längs vägar utan slut
Men rastlösheten red oss, du blev bitter, jag blev sjuk
Nu står vi i vår slutna borg, utan några vänner
Och vi kanske inte ens, känner varandra längre
Vägen , vägen låter oss längta
Men den far oss förbi, medan vi står och väntar
Vägen , vägen låter oss längta
Men den far oss förbi, medan vi står och väntar
Jag tror att varje hjärta, nånstans har ett hem
Men vi rusar vilset runt, om och om igen
Men jag vet, vi hittar dit en gång,
och dessa hjul ska stanna, men om vi då har funnit nåt,
då har vi tappat något annat
Vägen , vägen låter oss längta
Men den far oss förbi, medan vi står och väntar
Vägen , vägen låter oss längta
Men den far oss förbi, medan vi står och väntar
Vägen , vägen låter oss längta
Men den far oss förbi, medan vi står och väntar
Vägen , vägen låter oss längta
Men den far oss förbi, medan vi står och väntar
