Han kom som en virvelvind, förklädd till en storm,
till den busshållplats, där hon väntat så många gånger förr
Han sa, vart är du på väg, hon sa, vartsomhelst,
han svarade, jag vet var det är, kom till mitt obebodda hjärta och se
Två ensamma själar, bara föll i en famn
Dom hade inget val, som gjorda för varann
Två sargade hjärtan, vad skulle dom göra
Ingen kunde ana att dom en dag skulle höra
Sången dom spelar när filmen är slut
Lamporna tänds och publiken går ut
Långsamma toner, som dom hört förut
Sången dom spelar när filmen är slut
Med nerdragen rullgardin, jackade ur telefon,
och dom sökte varann, och dom rörde vid, varandras sår
Båda med höften full av längtan av törst,
och för några månader försvann all smärta som dom bar i sina bröst
Sen blev det vardagar som bara kom och gick
Inte visste dom då att det var livet som dom fick
Och alla nätterna då det regnade bort,
framemot gryningen hördes en vilsen fagott
Sången dom spelar...
Och ungen som skriker jämt, vems tur är det nu
Längs sömnlösa snårstigar kan en mänska så lätt bli ett djur
Vakna i vargtimman, det enda dom hör
är dånet från långtradarna, på motorvägen strax utanför
Han säger, var är livet, vad har vi gjort
Säg mig hur kunde vi bli så gamla så fort
Den jag ser i spegeln, kan inte va' jag
Måste vi slåss i veckor för att älska en dag
Sången dom spelar...
