Om jag sa, att jag inget kvar att ge
Som en slocknad, supernova
Och jag, inte ens har min längtan kvar,
denna längtan, som blåst bort tomheten
Lyft mej varligt, fyra steg i det blå,
lyft mej högt, lär mej gå
Som när jag faller fritt genom skyar,
fyra steg i det blå
Är det jag, eller allting här utanför,
som får hjärtan, att bara blekna bort
Jag begär , jag begär inga underverk
Här finns ingen som lovat nånting, men ändå, hör mej
Fyra steg i det blå,
bär mej lär mej att gå
Som när jag släpper fästet om botten,
fyra steg i det blå
Hjälp mej nu att hålla hårt i det jag tror på
Låt mej aldrig nånsin tappa tron
Det känns som jag urholkats, dag efter dag
Fyll mej igen, av en virvelvindvision
Fyra steg i det blå,
lyft mej högt lär mej gå
Och som i leendet hos en främling,
fyra steg i det blå
Att kunna drömma, högre än jag andas
