Jag har gått om pengar, jag betalar dej kontant
Men fråga inte vart jag ska, du kan få mitt kort i pant
Om du vill höra på mej, ska jag berätta om en man
en man jag känner ganska väl, jag är faktiskt han
Jag hade fångat mina vålnader, stängt in dom och gett dom namn
Men när jag blundade en liten stund, kröp dom åter plötsligt fram
Ibland kommer natten som en kupa av tröst, ibland som en slöja av sand
Det är svårt att andas, svårt att se och min bädd är satt i brand
Kör mej runt, bara runt omkring
i din blåa taxibil
För ett litet tag sen, när mitt vatten låg så klart
Såg jag kärleken som obefläckat ren och underbar
Det finns dom som vägrar tro det, men den är inte vit
lika solkig som ett fläckat lakan, lika vacker som ett lik
Men det har syresatt mitt blod nu, lärt mej leva på en lögn
Jag har försökt att tvätta mina händer, i den svarta snön
Jag vill skylla allt på slumpen, tro att ödet driver mej
men vi gör våra val i livet vare sej vi vet det eller ej
Kör mej runt, runt i natten
I din blåa taxibil
Jag har en nyckel på mej, den leder till en port
Efter första gången jag öppnade den, har allting gått så fort
Jag har en skitig skjorta, en gång var den vit
Jag har ett hem där dom jag älskar bor, men jag hittar inte dit
För varje lögn går jag än mer vilse, långt ut på detta hav
som en sjöman söker ankringsplats, som ett skepp som går i kvav
Det växer sjögräs på mitt hjärta, min tunga är torr och grå
Låt mej färdas utan minne och flyta in i detta blå
