Det är natt i detta ingenmansland
Jag silar månljus genom min hand
Jag ser stjärnor falla, men önskar ingenting
Månen där uppe, blir aldrig någonsin min
Blå är nattens låga, den har hållit mej vaken så länge
Jag vet inte om jag vågar
Sluta mina ögon och andas ut
Släppa taget för en minut, blå är nattens låga
Jag svara inte i telefon, ingenting får mej härifrån
Jag lyssnar till tystnaden, hör dess sång
Jag nynnar fullmånnens fraser, gång på gång
Blå är nattens låga
Jag sitter vaken, bland slumrande ting
Bara den som gått vilse, hittar hit in
Låt som ropa mitt namn, det enda jag hör
Är gräset som viskar, här utanför
