Jag såg en man vada ned i vattnet
Jag frågade vart han skulle gå
Han sa: -Jag går dit benen bär mig
Det ska inte va svårare än så
Han talade om himmelen och havet
Han valde de slitnaste ord
Man orden fick liv då de kom ur hans mun
Ja, det var som om jag plötsligt förstod
Att vi är många som talar om havet
Men få har havet i sin blick
En gång mötte jag en man med såna ögon
Men ingen jag frågat vet vart han gick
Och vi är många som talar om himlen
Men få kan förstå en evighet
Jag såg en man han, bar himmelen inom sig
Men var han finns nu finns det ingen som vet
Jag såg en man vada...
Han talade om himmelen...
Att vi är många...
Och vi är många...
Han såg solen i ögonen
Han var lätt som en vind
Han såg bortom det blå på himmelen
Då han gick föll en tår på hans kind
