På kvällarna då vinden ryter
och katten sover i sin korg
då står jag i min ensamhet och tänker
som en riddare i bortglömd borg
och jag återvänder länk för länk i minnet
till den glädje som du kallar sorg
På kvällarna då vinden ryter
och månen seglar högt i trasig sky
och ursäkterna och sanningarna tryter
och det är tusen mil till närmsta by
då är jag dödligt trött på den som skryter
och det är alldeles för sent att fly
Renässans, en ny renässans
Vår tid har runnit ut
min själ är kall som is
vår kärlek balanserar på ett svärd
historien är slut
på alla sätt och vis
allt vi har kvar är en förlorad värld
Renässans, en ny renässans
På kvällarna då vinden ryter
och mörkret bara tätnar runt omkring
och dagarna drunknar i dispyter
och spöken dansar runt i ring
då blir minnena till morgondagens myter
dom bleknar och betyder ingenting
