VERS 1:
Den här är för er i Stockholm
Som det går snett för
Jag vet hur det känns
När livsglädjen dör
Det börjar i sexan
Man tjafsar med vikarien
Man skiter i skolan
Där vill man inte va en dagen
Sjuan kom och man drog till matsalen
Men namnet kom inte med i uppropningstalen
Socialen och ett internat på Eckerö
Man skröt om alla minnen
Tiden var så jävla slö
Efter halva åttan
Dags för en att rymma
Tillbaka till torget, softa med dom grymma
Paragraf 12 man blev least efter en vecka
Beskedet kom, är du son till Rebecka
Fuck allt
Nu finns det inget kvar att leva för
Tunnelbanans brus på perrongen är allt man hör
Det var brott kalla vindar med regn och skur
När snuten tog en till Lövsta som ett djur
Isolerad naken med 11 grader Celsius
Inkrupen i ett hörn
Som en liten dammtuss
Nu vill jag ut, tagga hem men det är pansarglas
Händerna känns blodiga man inser sitt knas.
REFRÄNG:
Jag har alltid fallit
Försöka ta tag
Men det finns ingen hjälpande hand
Känns som Gud redan kallat
Snart dags att gå över å, till dödens gränsland.
VERS 2:
Tio veckor kvar och i pingis blev man proffs
man kände sig som slaven med staten som boss
släckte lampan vid halv 10
somna runt 4
utslängd från verkligheten
som en liten myra
slängde up en spya
och sket i frukosten
ens första besök
blev ett möte med polisen
den blåa grisen, i skit, undersöker
man önskar han döden
och vill se hur han blöder
allt blir kaos
och snart ska man slussas ut
ett nytt hem, Edtesta, när fan ska det ta slut
nu skulle man plugga för sitt skolslut betyg
man var flummig genom proven
meckade i smyg
på helgen fick man resa hem
men allt kändes konstigt
killar som man hängde med
gick nu helt snobbig
såg mig som en tattare
som bland moln svävar
samhället spräcktes till fett skilda världar
REFRÄNG:
Jag har alltid fallit
Försöka ta tag
Men det finns ingen hjälpande hand
Känns som Gud redan kallat
Snart dags att gå över å, till dödens gränsland.
VERS 3:
Pass på hela världen
Och låt Gud leda vägen
Man kom ut från alla hem
Men det är något som förtär en
Fortsatt vård
Blev tingsrättens domslut
Tårarna rann vafan hände med ens livskrut
Gode gud upp i himlen blå
Säg mig varför ska man fortsätta gå
Vänta på ödet blir väl ditt enkla svar
Stockholms-gator blir allt man har kvar
Dag efter dag
Och man bryts sakta ner
Medans hoppet brann upp och hatet kom till fler
Ey vafan sker, i underjordens tunnel
Ungdomens stammen fuck den är försvunnen
Man blir bunden, med rep i djupa grottan
Behandlad, som den lilla smutsiga råttan
Men för oss, blir det renhet och helhet
I ett internationellt knas på vår planet
Ingen svek för jag har levt i det jag berättar
Den enda jag önskar är att ungdomen klättrar
Och blir nått
Nått som kan förändra situationen
Slipar hornen, och nu, tar vi zonen.
REFRÄNG:
Jag har alltid fallit
Försöka ta tag
Men det finns ingen hjälpande hand
Känns som Gud redan kallat
Snart dags att gå över å, till dödens gränsland. --(gånger 2)
