Allt e så tyst å lugnt,
ingen människa syns till.
Alla sitter nog hemma hos sin familj
och njuter av en stillsam dag.
Mamma, pappa, barn,
den borgerliga drömmen.
Drömmen som aldrig vill dö.
Drömmen som aldrig vill dö.
Jag hatar söndagar,
dom ger mej faktiskt inte ett skit.
Man skulle kunna tro
att det är en idyll,
men det är inget annat än dan före måndan.
Nej det är inget annat än dan före måndan.
Då kommer folkhemmets alla drömmar gå i kras,
då kommer folkhemmets alla våndor tillbaka.
Dom finns bakom knuten,
dom finns här i dag å dom finns här i morron.
Jag hatar söndagar,
dom ger mej faktiskt inte ett skit.
