Det var i Varadero jag mötte Don Quixote.
Jag kom från Las Americas, Du Ponts berömda slott.
Det ligger där på udden, en pärla i Karibien,
med Mexikanska Golfens gröna vatten under slottets altan.
Och i biblioteket hänger ännu tavlorna av hustru och barn.
Dom kom där, mitt i parken, i Kubas sammetsnatt.
Den stolte Don Quixote och Sancho med sin hatt.
Dom tog mej ner till havet, dom pekade mot fjärran,
och Don Quixote sa': "Där, under stjärnan, ligger Miami Beach.
Där står den största vädekvarn som finns, i afton rider jag dit.
Och jag rider framåt, jag rider över havet.
Jag rider med vindarna som blåser över vattnet.
För jag har en längtan, en tanke och en mening.
Och inget kan hindra den att nå till horisonten!
Jag slåss mot vädekvarnar för det är min passion.
Ju större desto bättre, det utvecklar mitt mod.
Folk tror att jag är galen, en rest från det förgångna.
Men se på dom som klagar hur dom flaxar i sin hållningslöshet!
Dom liknar gamla nötta, trötta kvarnar. Så'na rider jag ner!
För jag rider framåt, jag rider över havet.
Jag rider med vindarna som blåser över vattnet.
För jag har en längtan, en tanke och en mening.
Och inget kan hindra den att nå till horisonten!
