Som alla barn läste jag sagor,
och jag älskade dom ifrån Kina;
Jag tyckte dom var så exotiska och erotiska.
Dom frammana' bilder av skönhet,
dom förmedlade dofter och smaker,
och namnen på platser och människor där var så vackra.
Och det vackraste namnet av alla
var Den Himmelska Fridens Torg.
Så läste jag Kinas historia,
om dess kejsare och dynastier,
om dess tänkare och filosofer och despoter.
Och jag bländades av denna kunskap,
denna strävan efter förfining
som, när andra kulturer fick böja sej, kunde höja sej.
Och symbolen för denne förfining
blev Den Himmelska Fridens Torg.
Men framstegen byggdes på träldom,
för flertalet levde i armod;
Bara fåtalet fick kultivera sej och beleva sej.
Detta födde Den Väldiga Striden
mellan herrarna och deras trälar.
Och i spetsen för massorna gick där en son till en bonde.
Och han svor att en dag skulle segern
nå Den Himmelska Fridens Torg.
Och Solen gick upp över Kina,
Den Nya Tiden var inne.
Och domsom var vana att foga sej kunde skola sej.
För ingen var mer än nå'n annan,
och alla var till för varandra.
Och folket och ledarna talade om samma framtid
när dom årligen firade segern
på Den Himmelska Fridens Torg.
Men tiderna ändrades åter,
snart var man tillbaks vid det gamla,
för dom åldriga ledarna fjärmade sej ifrån folket.
Men dom unga, som lärt sej att tänka
och tala och läsa och skriva,
gick ut, som dom lärt sej, och påminde m alla löften.
Men löftena dränktes i blodet
på Den Himmelska Fridens Torg.
Jag sitter och bläddrar i sagor
som jag läste när livet var enkelt,
då prinsessor var vackra och kungar var kloka och goda.
Och jag ser upp mot stjärnan i öster,
och jag upptäcker att den har slocknat;
Jag förstår den så väl, det finns ingenting mer den vill lysa på.
För det råder ett isande mörker
på Den Himmelska Fridens Torg.
