Jag är en mycket ensam man som förlorat allt man förlora kan
Am6 Am
och nu sitter jag på marken och förblöder
Am Am7 Am6 Am
Jag har mist min kvinna och min själ, och min framtid slog jag själv ihjäl
Am6 Am
och igår försvann dom som en gång var mina bröder
Am Am
Jag har ljugit mot bättre vetande jag har tummat på min tro
Am Am Am Am
Nu är jag dömd till ett evigt letande efter nån som kan tro på mitt ord
G G Am Am7 Am6 Am
Så för mej blir det aldrig nån ro
Jag tänker på att åren gått fort, sen jag och mina vänner slog oss ihop
för att gemensamt sto emot det yttre trycket.
Och vi var en för alla och alla för en, och vi växte ihop om gemenskapen
och vår solidaritet stod också pall för alla rycken
Så våra kvinnor fick stöpas i samma form, tills dom inte kunde avvika
tills dom samstämmigt erkände gruppens form om at lyckan är att va lika
tills bakom våra murar ingen kunde kika
Vi fjärna oss snart ifrån värkligheten, ja vi uppgick helt i förträffligheten
tills vi kunde tala bara med varandra
Men utan intryck utifrån, med en växlande känska av at folk är spån
har man ingen chans att hjälpa några andra
Men i det längsta gödde vi myten om at vi aldrig kunde skiljas
och om att samhörigheten tryter så är det utslag av dålig vilja
Men i sin missnöjdhet gör man gärna andra illa
Så när de förste av oss ville slå sej fri, söka skapa sej ett meningsfullt liv
blev vi andra, i känslan av osäkerhet, desperata
Så vi enades snabbt mot vår utbrytare och förklarade att hon inte var i stånd att se
att talet om andra världen tar slut på gatan.
Men när vi endå förlorade greppet och plötsligt stod där sårade
gled vår hycklarmoral bort från skeppet och dolkstötarna blev allt hårdare
Och inget nederlag har nånsin varit svårare
Våra konstgjorda verk gick och sånk på natten,
och vi skrek högt av ångest för natten var svart
vi hade aldrig trodd att det fans nånting därute.
Och det bleknade talet om samhörighet till att bli en förväxling med lojalitet
och själsliga inavel släpades ut i ljuset
Våra invanda rutiner såg ut precis som dom som en gång fört oss i hop
och våra inåtvända strider var alla en del av en hårklyvnadskvot
tills vi själva till slut blev vårt eget största hot
