Ångest - männskorna är av glas,
luften som senapsgas,
magen en metastas.
Ångest - gatorna är av sand,
husen stöttar varann,
tillvaron böljar fram.
Och jag sjunker, - som en sten.
Faller ner, - mer och mer.
Mot det stora, svarta djupet, - långt, långt ner.
Jag kan inte mer.
Ångest - Kroppen är ur funktion,
allt är i vibration,
pulsen är en miljon.
Ångest - hjärnbarken är av smör,
bröstet en stor tumör,
jag står mitt i stan och dör.
Och jag skriker, - hemska tjut.
Men ingen hör. - som ett djur
Ingen märker att jag bleknar, - som vill ut.
Ingen ser att jag dör. - ur sin bur.
Skriker, - ingen ser.
Men alla går. - fast du ber.
Ingen ser paniken i mej, - alla ler.
Ingen ser hur jag mår. - ingen vet.
Ångest - blodet är som en smet,
hjärtat så kallt och stelt,
jag dör i en evighet.
Ångest - jag står i min egen dröm,
drömmer om evig sömn,
vill sova tills allt är glömt.
