För länge, länge sen
såg inte världen ut som nu.
Man levde inte alls
på samma sätt som jag och du.
Man hade ständiga problem
med sin kommunikation.
För att göra sig hörd
var man tvungen att ta ton.
Man siktade mot mål,
men man träffade bredvid,
för inget var exakt
i en fördatorisk tid.
Man sände sina dokument
med män i uniform
som färdades på snö och is,
i hällregn och i storm.
Man köpte sina tjänster
med papper och metall,
ett besynnerligt system
som fick imperier på fall.
Man sa att grunden var solid,
men staten komm på glid,
för system var instabila
i en fördatorisk tid.
Tiderna förändras.
Andra ska ta vid.
Sanningar föråldras.
Dom formas av sin egen tid.
Man byggde stora städer,
där man trängdes med varann,
där man omgav sig med dån och larm
och stod i rök och damm.
Man sökte efter ledare
med styrka och förstånd
som skulle föra folket
bort från krig och undergång.
En roll alltför komplex
för en enda individ,
så inget blev beständigt
i en fördatorisk tid.
Tiderna förändras...
Man måste stiga upp
varje vardag klockan fem,
för att stå vid en maskin
tills det blev kväll och man gick hem.
Man levde under hot
på gränsen till panik,
så man sökte efter sanningen
i stjärnornas mystik.
Man talade om fred,
men man låg i ständig strid,
för man förlitade sig på människan
i fördatorisk tid.
