Jag bodde nere i backen
i ett hus som dom har rivit,
fr ingen ville bo dr
fr vgen skulle fram dr.
S jag flytta upp p berget
det var nrmare till himlen,
dr nere var man lagls
med blickar mot sin rygg.
Jag kan se mig sjlv p dagen
sitta ensam uppe p berget,
hur jag stirrar ver dalen
men jag ser ju ingenting.
nr solen har gtt ner,
nr himmelen r svart,
nr lamporna har tnts,
d sitter jag dr n.
Fr i mnens bla sken,
i hjrtats tunga slag,
i hjrnans lnga vindlingar
finns det inga svar.
Frr s var jag som dom andra
och en jvel p dansa,
kunde charma alla damer.
Jag sg ut som Cary Grant.
Nu s kan man bara skymta
en figur i morgondimman,
dom kan mta nn p stigen,
nn som viskar fr sig sjlv.
Jag kan se mig sjlv...
