Mrk, hur vr skugga, mrk, Movitz mon frre!
inom ett mrker sig slutar,
hur guld och purpur i skoveln, den dr,
byts till grus och klutar.
Vinkar Karon frn sin brusande lv
och tre gnger se'n ddgrvaren sjlv,
mer du din druva ej kryster.
Drfre, Movitz, kom, hjlp mig och vlv
gravord ver vr syster.
Lillklockan klmtar till storklockans dn
lvad str kantorn i porten
och vid de skrlande gossarnas bn
helgar denna orten.
Vgen opp till templets griftprydda stad
trampas mellan rosors gulnade blad,
multnade plankor och brar,
till dess den lnga och svartkldda rad
djupt sig bugar med trar.
S gick till vila, frn slagsml och bal,
grlmakar Lfberg, din maka
dr dit t grset, lnghalsig och smal
du n glor tillbaka.
Hon frn Dantobommen skildes i dag
och med henne alla lustiga lag
vem skall nu flaskan befalla.
Torstig var hon och uttorstig r jag
vi r torstiga alla.
