Men du, du r skn som livet,
en dikt nn skrivit, s Krleksfull.
Den sngen Hrs Ibland,
rr sig frn sagans land, en sng om oss,
och den skrevs fr vr skull.
Vr tid, var som juni-kvllen,
som ett smultronstlle, i krt frvar.
Du var s vacker, s, ngon jag tnkte p,
vi var nt helt, som jag nskar fanns kvar.
Nu vaknar blommor p en ng,
som ngon drmt om fr lngesen,
ngon har vilat mot en stenmur,
som nu ger mig std.
Ngon har suttit hr nnstans,
och varit glad fr allting var hans.
Ngon har grtit av frtvivlan,
krleken var dd.
Sjungit i sin nd, det ger mig trst.
nnu.
S sprd, dom den drm man glmmer,
r den sng jag gmmer, uti min sjl.
Den skapar bilden en, en gng fr lngesedan,
en sng om oss, och den skrevs fr vr skull.
Det finns en stig uti min skog,
dr nn gick frst som kanske frstod,
ngon som lskade att leva,
fast fr lngesen,
ngon har vilat hr nnstans,
och varit glad fr allting var hans,
ngon har grtit av frtvivlan, krleken var dd,
sjungit i sin nd, det ger mig trst,
nnu.
Vr tid, var som juni-kvllen,
som ett smultronstlle, i krt frvar.
Du var s vacker s, ngon jag tnkte p,
vi var nt helt, som jag nskar fanns kvar.
Fr du, du r skn som livet,
en dikt nn skrivit, s krleksfull.
Den sngen hrs ibland,
rr sig frn sagans land, en sng om oss,
och den skrevs fr vr skull.
