Framling,vad daljer du far mig, i dina marka agon?
En svag nyans av ljus na¥gonstans, men anda¥ en framlig...
sa¥ kanner jag far dig, jag ber dig, la¥t mig fa¥ veta:
vem vill du vara?
kan du farklara det far meeeeeej?
Som mona-lisa har sitt leende sa¥ gammer du ocksa¥ du en hemlighet.
Stjarnor jag ser dom, vill garna ta ner dom till dig.
Dar bortom himlen finns en evighet,
om du vill uptacka den har med mig.
Ta farsta stegen och visa mig vagen ikvall
en kansla och jag litar pa¥ dig.
Sedan blir va¥r karlek aldrig frammande igen.
Natten finns till far dig och mig,
glam det som ar omkring oss
la¥t mig fa¥ komma, la¥t mig fa¥ vara nara deeeeej!
Som Mona-Lisa har sitt leende sa¥ gammer ocksa¥ du en hemlighet,
Stjarnor jag ser dom, vill garna ta ner dom till dig.
Dar bortom himlen finns en evighet,
om du vill uptacka den har med dig.
Ta farsta stegen och visa mig vagen ikvall
en kansla och jag litar pa¥ dig.
Sedan blir va¥r karlek aldrig frammande igeeeeeeeen.
Da¥ blir va¥r karlek aldrig frammande igeeeen
