N.Strömstedt
Du kom till mej
Våren var som vackrast när du kom till mej
Och om jag vetat det jag vet nu
När du fanns hos mej
Nu är det försent
Förälskade
Satt vi på balkongen och berusade
Vi delade en flaska till
Och älskade varandra till sömns
Och när vi vaknade var rummet ljust
Och gatan utanför var lika full av
Liv och rörelse som jag
Och i en säng på tredje våningen
Drack vi te med mjölk och honung
Du hade en gitarr och jag spelade du dansade
Den sommaren
Vi åkte ut på Lidingö och hem igen
Och körde på en fågel och begravde den
Någonstans vid en sjö
När hösten kom
Sa du att nu känns det som det börjar om
Men jag var bara tyst och tom när hösten kom
Och sommaren dog
Men det händer att jag går förbi
Huset som du bodde i
Det händer att jag ser dig då och då
Vi trodde att vi fattade
Vi blundade och skrattade
Vi tog allting vi kunde få
Jag undrar vad vi tänkte på
Den morgonen
Jag mins dig där i fönstret sista morgonen
Det hände nåt på natten
Och på morgonen var allting förbi
